One day at a time

Typiskt sa forlorar jag mig i saker. Mina fantasier. Drommar. Glommer bort att reality checka. Glommer forvalta originalideen. Turligt blev jag pamind om vad det var for projekt jag startade i november nar jag sa upp mig. Handlar om min tid. Ingen annans. Inget annat. Inte en tavling. Att veta varfor ar viktigare an nagot annat.
Jag underskattade som vanligt kraften hos hos personer som C. Jag var overtygad om att det skulle vara enkelt att aka fram och tillbAka hit till honom. Jag hade fel. Jag vill inte aka fram och tillbaka jag vill stanna. Bygga lilla laget. Och han behover spejs. Det ska han fa.
Min resa fortsatter harifran snart till annan kontinent. Vi far se vilken.

"Home"...

Eller tillbaka i East Haven, som vi sager.
The Greyhound story expanderar och far inte plats i mitt huvud eller pa bloggen nu. Ska forsoka sortera och kopiera over groten till nan sorts textformat. Snart.
Kan val inte pasta att det spelades nagra fanfarer, eller dansades nagon galen gladjedans nar jag steg av bussen. Sag heller inte skymten av nagon champagne-flaska eller blomsterbukett men jag blev med sjalvklarhet hamtad. Varfor jag nu sa garna vill tro att bara for att jag har varit borta i tva veckor skulle min aterkomst vara vard att fira. Vem tror jag att jag ar? Hade ju inte precis varit pa manen eller gjort na't viktigt.
Kan aven meddela att nagon hade atertagit sitt territorium och lagt tillbaka "allt" pa golvet igen.
Is it "just the way he operates"?
Nu ska jag leka amerikan och aka till the laundromat och tvatta.

Home sick

LA eller Kalifornien kunde inte gora det for mig den har gangen. Men nu vet jag kanske vad det ar jag letar efter. Vad det ar jag aker ifran. Maste ta reda pa mer om det dar.
Sa nu aker jag harifran. Ska aka buss igen. At andra hallet. Och hela vagen. Gillar transporten. Nastan som att segla. Rorelse hela tiden.Det gar inte fort men man hinner tanka. Det man inte gillar ar att reyhound Depot ligger Down town, i de ruggigaste kvarter man kan tanka sig. Ruggigt som fan. Stod dar och vantade pa en buss for nagra dagar sedan. Den har gangen blir det snall Santa Monica buss till Unipn station och sedan taxi resten.
Annars sa visar sig So Ca up sig fran sin schystaste sida idag. HAvet ar lugnt och silverblatt himlen ar bla och folk power wlkar, cyklar och roller skatar forbi mig nar jag dricker kaffe pa Corner. Klockan va 8 da och man ser mest "vanliga" manniskor. Och de som bor pa stranden.
Nu ska jag checka ut.

San Diego

Som sagt efter tre dygn ombord Greyhound och ett och ett halvt dygn i Vegas landade jag antligen i San Diego. Checkade in pa Ocean Beach Hostel. Som var hemskt. Det kanske berodde pa att jag var sjuk. Fick ont i halsen pa bussen och efter 12 timmar Vegas okenklimat blev drangforkyld, feber och allt. Deppigt. Efter att ha hasat runt lite oinspirerat under en dag som borjade 05.30 da jag inte stod ut att ligga och snora och febersvettas langre i det dar 6-personersrummet, bestamde jag att det fick va nog. Pallade inte dela rum med fyra dryga 20-nanting-brudar medan jag kurerade mig sa jag flydde till ett singelrum med TV pa Motel6, Down Town. Dag tva gick sa nar at till att ligga i sangen och snora och tycka synd om ig sjalv och langta efter C. Ringde honom pa kvallen och hade spader. Helvete. Jag tog mig sa smaningom i den forbannade kragen och gjorde nagra utflykter med SD:s lokaltrafik. Trolleyn ar kanon. LIte shopping, en Football stadium, lite se sig omkring. Igar var det stralende sol och jag spenderade dagen pa Mission Beach. Stannade for lange saklart sa nu ar jag vackert rod. Med marken i halva fejjan efter solglasogonen. Ryggsacken skavde nodjavligt i morse nar jag prommade ner till Greyhound Depot igen for fard till LA.
Eter straptser med lokaltrafik och taxi (pga av en Civil Rights March var min buss rerouted och jag kunde inte hitta den) ar jag nu installerad pa"Cadillac, Venice Beach. Jag har kakat storfrulle och druckit massor med kaffe pa "Corner Cafe" och bladdrat i LA Weekly. Langtar fortfarande efter C men allt kanns lite battre

Greyhound experience

Det visade sig att man inte orkar aka buss 3 dygn i strack. Efter tva och trefjardedels blev jag galen och hoppade av i Las Vegas. Hangde med ett gang snubbar soam jag borjade prata med pa bussen fran Kansas City.
I Sin City var det hett som i helvetet och lika galet som alltid. Efter som det var sent tog vi in pa hotellet absolut narmast Greyhound stationen. Ett shitty plejs men billigt. En dusch och en bira har sallan varit sa najs som efter den har bussresan.
Nu har jag kommit fram till San Diego, en dag forsent. Ar svintrott och tanker ga och lagga mig. Klockan ar ju nastan nio.

Oatmeal vs. Jelly beans

Var precis inne pa Sportys blog och overdoserade pa havregrynsgrot. Maste hamnas genom att lagga ut bild pa min nya last. For ovrigt introducerad for mig av sweet Sporty.
Vill ocksa papeka att i denna min forsta, med omsorg utvalda kollektion jelly beans - egentligen en present till C - fanns inga ackliga bonor.

Nicest bar

Barer som fran utsidan ser sa trivsamma ut att jag gar in ensam visar sig alltid vara irlandska.
NYs najsaste och kanske aldsta bar ar McSorleys. Om man gillar ol. Det ar det enda som serveras. Fran det egna bryggeriet. Light eller stout.

Rainy day

Igar blev jag bortskamd. Utskickad ur koket. Placerad framfor oppna spisen med ett glas vin i handen. Stuffed clams till forratt. Sallad. Perfekt grillad medium-rear steak och texas toast till varmratt. Sporegn ute, levande ljus inne. Nagon ar sotast i varlden och jag blir generad nar jag blir ompysslad.
Idag regnar det ett regn som doftar syren. Man far skriva och lyssna pa radio. Soft.
Till vanster min utsikt.
I kvall Yankee stadium. Galet kul! Hoppas att det slutar regna.

New York snapshots

Undrar om det ar meningslost att forsoka illustrera sina upplevelser. Framfor allt nar man som jag tar for fa bilder. Tva dimensioner just doesn't do it. Och jag ar val for trog for att bade hinna kanna och tanka allt jag maste samtidigt som jag ser varlden genom en kameralins. Tva dimensioner, som sagt. Men om man adderar lite vardelos text sa minns man i basta fall vad man tankte och kande och det var val det som ar poangen med bloggandet. Whatever. Bilder nedan. Far ingen ordning pa 'layouten' men fuck it.

Pa taget tillbaka till CT pratade jag resor i stort och smatt med Brandy fran Arkansaa. Hon blev nyfiken pa ryggsacken och undrade over min resrutt och mitt hemland och skulle snart aka till Europa. Hennes pojkvans stora mal var att se Rom. Mest att se 'Tool' spela i Rom. Visste jag var man kunde kopa biljetter?

Pa en bar i Brooklyn heights borjade min granne vid disken prata. Kim Royster visade sig vara Lieutenant i NYPD sedan nastan 20 ar och hade varit med under sjalva helvetet vid ground zero. Vi diskuterade kvinnors roll i polis- och brandvasende och allmanhet och hon berattade om en bok. 'Women at ground zero'. Googlade och fann www.womenatgroundzero.com Kim var med pa bild. Ska mejla henne nan dag och beratta att jag hittade boken.

Pigga pa att beratta om sig sjalva, privat och professinellt. Langt ifran Jante. Jag kanner mig stel och reserverad. Svensk.

Onodigt att saga ar val att man blir kar i New York. Staden alltsa. En dyr foralskelse. Men harlig. Klurar pa om jag skulle vilja bo dar? Kan man fundera pa sarskilt med tanke pa hur skont det var att 'komma hem' (sa dar ja) till East Haven. Och till C som pa sondagsmorgonen hade storre dragningskraft an NYC. Anda var jag skitnarvos pa vagen hit igar. Hade inte fatt tag i C och darfor fantiserat ihop att han inte ville att jag skulle komma. Att komma oanmald kan betyda ohyggliga obehagligheter, markte jag en gang for lange sedan. Men C var glad att se mig. Valdigt glad. Och han gillar att jag reser omkring. Fast det verkar inte bero pa att han i n t e gillar mig utan tvartom. Ar det mojligt? Gamla skador. Man far leva med dem.

hudson river

riverside bar

I wish

walking brooklyn bridge

manhattan bridge - view from brooklyn

upper west

City of dreams

Jag gar runt har och drommer. Och leker att jag bor har. Central park ar lika harligt som pa TV. Dar kakar jag min frukostbagel och dricker kaffe som jag koper av Indiern pa hornet eller i en av de dar sma mobila kaffekioskerna. Brooklyn bridge ar lika tuff som pa film och jag har foralskat mig i Brooklyn Heights. Idag borjade jag med att ga pa loppis i Hell's kitchen men utan att riktigt fatta grejen med resten av stadsdelen eller hitta nagon av de local book stores som ska finnas i narheten. Hinner val, ssom Torben skulle ah sagt. Tricken Downtown till 14th St, West Village dar jag efter ett tag blev torstig och tvungen att sla mig ner pa en trottoarservering och ta en Bud Lite och tjyvlyssna pa tva svenska par som brunchade bredvid mig. Hasar slott 8th street osterut och skrattar nastan hogt nar jag nar East Village. Har doftar det rokelse och ar allamnt liberalt vad det verkar. Nu borjar jag fatta ett och annat. 2nd Ave var avstangd for loppis mellan 7th och 14th, typ, och man kunde ta sig en grillad majskolv och funder pa om man borde shoppa en t-shirt for $4 eller locally grown organic vegetables. Vart fan odlar de det? Tricken Uptown igen. Borjar bli mastare pa tunnelbanan har. Men det beror kanske pa att det ar ett vant och javligt harligt transportmedel. Uptown alltsa. Det ar dar jag 'b o r'. Upper West side ar langsammare, softare. Lite arty det ocksa och lika dyrt som nan annanstans. Jag har tre och ett halvt block till Parken och ett halvt block till Hudson river och Riverside Park dar man kan beskada solnedgang och segelbatar medan man pick-nickar, dricker mer to-go-kaffe, aker rollerblades, cyklar, joggar eller gar skitsakta... Sjukt najs. Ska nog ta mig en svang ner dit nar jag ar klar har. And for the record: Idag har jag blivit fragad om vagen tre ganger och kunnat svara. Hah!

Villa Villekulla

"Way out at the end of a tiny little town was an old overgrown garden, and in the garden was an old house..." och i det huset bor C. Och jag just nu. Undrar om jag far vara Pippi? Kanner mig som Pippi idag. Tuff och stark och modig. Fast min apa heter nog Herr Nelson och min hast Van Zant. Och sa maste jag lagga till en katt. Behemot. Badass Pippi.
nobody dogs me 'round...

I'm back

Tillbaka i cybertrasket. Kanns bra. Kommer att bli alldeles for latt att fastna vid tagnetbordet har ute pa verandan bara. Nedan varldens langsta blog.
Nu mera kaffe. Aterkommer.

Connecticut, April

17: Har lart mig aka buss i County New Haven. Buss F3 gar forbi har utanfor pa Short Beach Rd. Ett par ganger om dagen. Konstiga skyltar. Olasliga busstidtabeller. Man far fraga idiotiska fragor och sa lar man sig. Alltid lika skont. Sa jag tog bussen in till New Haven som mest bestar av Yale. Har aldrig tankt pa vart Yale ligger. (Det ar val mest ett film-set, no?) Har heller aldrig tankt pa hur stort det skulle kunna vara. Det ar en mindre stad. Hur coolt som helst. Man gillar’t. Det och Coffee-to-go, Barnes and Noble och Urban Outfitters. ....eh?

19: Pool night. Eight-ball och Bud Light pa the Driftwood som e lilla staden Clintons eget "Triste Polarn". En bar I min smak. C ingar I laget och jag tittar pa och svarar pa fragor som ‘Do you have Mac Donalds?’ ‘ Mustard? Ketchup?’, ‘Do you get waves on the Baltisc sea?’ eller "Do you know Easter?’ "Is it winter all the time up there?' Kanner mig mindre obildad men far kampa med min egen europeiska trangsynthet istallet. Ha ha! Man far akta sig. Den ar lomsk. Jante haller den i schack men ratt som det ar kan den dyka upp och hela ens inre blir ett stort smug, smirking trask och jag vill hoja pa en ogonbrynet och paminna rodnackarna om att mitt land firade pask (om an patvingat) langt innan deras elandiga kontinent var kand av nagon annan an de infodda stackars satar som inflyttade europeer typ 800 ar senare effektivt tog dod pa. Otackt. Ovar mig pa odmjukhet nar jag kor Cs bil med honom bredvid. Han beskriver trafikregler for mig som om Svedala vore vaglost land. Eller nar tanten i Laundry shop overseende forklarar for mig att jag har for manga siffror i mitt telefonnummer. Tror fan det. Det ar ett svenskt mobilnummer. "Uhuuu..."

20: Jag kan se en pyttemarina och atlanten, i alla fall Long Island Sound - om man tittar noga i mitten mellan traden pa bilden ovan - fran Cs ‘porch’ dar jag sitter. Har inte varit sa relaxad pa ar. Vet inte om det beror pa den nastan teknologifria tillvaron eller om det ar den solslosande varen (temp: high 70's. Idag, ja.) som ar betydligt langre gangen har an hemma. Tror jag. Vet egentligen inget om det. Inga "riktiga" nyheter har jag sett. Inte last en dagstidning. Inte foljt nan skit pa TV. Det var det har jag borde ha gjort i november for ett och et halvt ar sedan. Istallet gick jag mig annu mer trott och ledsen i Tjockhult.
Det kan bero pa C ocksa och hans avslappnade hallning infor sakernas tillstand. Befriande fri fran existensialistiska funderingar gar han upp pa morgonen och drar till jobbet och kommer hem vid fyra-fem och fixar med nanting och menar att jag far stanna sa lange jag vill , tills jag trottnar pa honom och sen aka min vag och komma tillbaka. Ocksa. Det ar otackt likt nat som jag lange har fantiserat om. Yeah, I know bro’, jag ska forsoka lata bli. Ljuger som en hast. Det ar redan forsent.
En skugga pa min himmel bara. Far konsultera Satanne.

21: Den stora sprakforbistringen infinner sig efter 2 veckor. Det ar slut pa de enkla fragorna. Kan inte auto-tramsa langre utan man maste
s a m t a l a. Om nanting. Det dar nalsogat ar jobbigt t.o.m pa modersmalet. Man kan hangla men har inget att saga. Men fuck it, du vet. Det ar OK att va tyst. Inte ens i bilen fran JFK, dag 1, var tystnaden obekvam med C.
Och Sporty har precis bytt plan pa Island. Hon landar har runt 19. Helt harligt. Knickedicken hamtar henne. Konstigt. Tanker att borde inte jag hamta henne - det ar ju min kompis. Men sa kommer jag pa att vi leker varsin lek har. Varsin dejtinglek. Ha ha! Det ska bli skont att prata. Svenska. Jobbar sa pa min sprakliga kramp att jag det tog mig att par rader innan jag forstod att boken jag oppnade igar inte var pa engelska.
Men forst kolla nagra videos pa Great American Country. Och kanske ta en svang i den dar underbara Cherokeen till underbara jatte-foodmart och sedan handla vin i jatteflaskor. Jatteharliga Amerika!

23: Panik idag for att jag ar utan plan. Varfor ar det sa svart att go with the flow? Prestige kanske. Ar jag verkligen ett sadant pretentiost arsel? Jag ar val har for att chilla. Eller. varenue. Laser "Lyckan finns om hornet" ("El paraiso en la otra esquina", titlen ar vackrare pa spanska), av Marios Vargas Llosa. Tematisk fulltraff. Bra val F! Sokandet som livshallning. Joras’att. Laser dessvarre inte pa originalsprak, vilket ar ett litet mal i sig. Lasa pa spanska alltsa. Blir det verkligen roligare da? Naa, men enklare att halla distans nar hjarnan svammar over av existentiellt mos kanske. Fast jag langtar lite efter Erik Och Mattias och deras var for sig hejdlosa kapacitet pa omradet.
Undrar hur de har det pa cepekontoret. Ett tydligt tecken pa prestationsangest.
Ska avvakta internetsnubben som kommer pa onsdag for att sedan surfa ut och kolla mina mejl, seglingssidorna, bloggen alltihop.
Andas, for fan.