Connecticut, April

17: Har lart mig aka buss i County New Haven. Buss F3 gar forbi har utanfor pa Short Beach Rd. Ett par ganger om dagen. Konstiga skyltar. Olasliga busstidtabeller. Man far fraga idiotiska fragor och sa lar man sig. Alltid lika skont. Sa jag tog bussen in till New Haven som mest bestar av Yale. Har aldrig tankt pa vart Yale ligger. (Det ar val mest ett film-set, no?) Har heller aldrig tankt pa hur stort det skulle kunna vara. Det ar en mindre stad. Hur coolt som helst. Man gillar’t. Det och Coffee-to-go, Barnes and Noble och Urban Outfitters. ....eh?

19: Pool night. Eight-ball och Bud Light pa the Driftwood som e lilla staden Clintons eget "Triste Polarn". En bar I min smak. C ingar I laget och jag tittar pa och svarar pa fragor som ‘Do you have Mac Donalds?’ ‘ Mustard? Ketchup?’, ‘Do you get waves on the Baltisc sea?’ eller "Do you know Easter?’ "Is it winter all the time up there?' Kanner mig mindre obildad men far kampa med min egen europeiska trangsynthet istallet. Ha ha! Man far akta sig. Den ar lomsk. Jante haller den i schack men ratt som det ar kan den dyka upp och hela ens inre blir ett stort smug, smirking trask och jag vill hoja pa en ogonbrynet och paminna rodnackarna om att mitt land firade pask (om an patvingat) langt innan deras elandiga kontinent var kand av nagon annan an de infodda stackars satar som inflyttade europeer typ 800 ar senare effektivt tog dod pa. Otackt. Ovar mig pa odmjukhet nar jag kor Cs bil med honom bredvid. Han beskriver trafikregler for mig som om Svedala vore vaglost land. Eller nar tanten i Laundry shop overseende forklarar for mig att jag har for manga siffror i mitt telefonnummer. Tror fan det. Det ar ett svenskt mobilnummer. "Uhuuu..."

20: Jag kan se en pyttemarina och atlanten, i alla fall Long Island Sound - om man tittar noga i mitten mellan traden pa bilden ovan - fran Cs ‘porch’ dar jag sitter. Har inte varit sa relaxad pa ar. Vet inte om det beror pa den nastan teknologifria tillvaron eller om det ar den solslosande varen (temp: high 70's. Idag, ja.) som ar betydligt langre gangen har an hemma. Tror jag. Vet egentligen inget om det. Inga "riktiga" nyheter har jag sett. Inte last en dagstidning. Inte foljt nan skit pa TV. Det var det har jag borde ha gjort i november for ett och et halvt ar sedan. Istallet gick jag mig annu mer trott och ledsen i Tjockhult.
Det kan bero pa C ocksa och hans avslappnade hallning infor sakernas tillstand. Befriande fri fran existensialistiska funderingar gar han upp pa morgonen och drar till jobbet och kommer hem vid fyra-fem och fixar med nanting och menar att jag far stanna sa lange jag vill , tills jag trottnar pa honom och sen aka min vag och komma tillbaka. Ocksa. Det ar otackt likt nat som jag lange har fantiserat om. Yeah, I know bro’, jag ska forsoka lata bli. Ljuger som en hast. Det ar redan forsent.
En skugga pa min himmel bara. Far konsultera Satanne.

21: Den stora sprakforbistringen infinner sig efter 2 veckor. Det ar slut pa de enkla fragorna. Kan inte auto-tramsa langre utan man maste
s a m t a l a. Om nanting. Det dar nalsogat ar jobbigt t.o.m pa modersmalet. Man kan hangla men har inget att saga. Men fuck it, du vet. Det ar OK att va tyst. Inte ens i bilen fran JFK, dag 1, var tystnaden obekvam med C.
Och Sporty har precis bytt plan pa Island. Hon landar har runt 19. Helt harligt. Knickedicken hamtar henne. Konstigt. Tanker att borde inte jag hamta henne - det ar ju min kompis. Men sa kommer jag pa att vi leker varsin lek har. Varsin dejtinglek. Ha ha! Det ska bli skont att prata. Svenska. Jobbar sa pa min sprakliga kramp att jag det tog mig att par rader innan jag forstod att boken jag oppnade igar inte var pa engelska.
Men forst kolla nagra videos pa Great American Country. Och kanske ta en svang i den dar underbara Cherokeen till underbara jatte-foodmart och sedan handla vin i jatteflaskor. Jatteharliga Amerika!

23: Panik idag for att jag ar utan plan. Varfor ar det sa svart att go with the flow? Prestige kanske. Ar jag verkligen ett sadant pretentiost arsel? Jag ar val har for att chilla. Eller. varenue. Laser "Lyckan finns om hornet" ("El paraiso en la otra esquina", titlen ar vackrare pa spanska), av Marios Vargas Llosa. Tematisk fulltraff. Bra val F! Sokandet som livshallning. Joras’att. Laser dessvarre inte pa originalsprak, vilket ar ett litet mal i sig. Lasa pa spanska alltsa. Blir det verkligen roligare da? Naa, men enklare att halla distans nar hjarnan svammar over av existentiellt mos kanske. Fast jag langtar lite efter Erik Och Mattias och deras var for sig hejdlosa kapacitet pa omradet.
Undrar hur de har det pa cepekontoret. Ett tydligt tecken pa prestationsangest.
Ska avvakta internetsnubben som kommer pa onsdag for att sedan surfa ut och kolla mina mejl, seglingssidorna, bloggen alltihop.
Andas, for fan.