16 hours and counting

Har idag vidtagit åtgärder så att jag inte ska få vare sig gul feber eller gulsot och inga andra färger på sjukdomar heller hoppas jag. Och precis nu stängde jag ryggsäcken. Det får vara slutpetat i den packningen. 55 liter. Man får va nöjd. Allt på listan är avbockat och dubbelkollat. Mitt plan går vid 13 imorgon. Äntligen.

Two days to go

Min begåvade bror har fått vunnit pris för sin författartalang. Intervjuer i press och tv, uppläsningar, "litterär salong"... ;)
Storasystern är så stolt. Större risk att det stiger mig åt huvudet än dig, lillebror. Ha ha
You more than earned it!

Tvättar idag och planerar hur jag ska städa imorgon och kika igenom packningen än en gång, kolla passet för hundrade gången, äta lunch med Ettan, köpa valuta och resecheckar. I vilka proportioner? Hur ska jag göra med Sydamerikaguiden? Svårt att stå ut. Pendlar mellan eufori och någonting som liknar fasa. Jag antar att det är resfeber. Skönt och hemskt. Konstigt. Jag har ju gjort det här många gånger förut. Åldern kanske?
Johan råder mig insiktsfullt att andas... undvika jäkt och obesutsamhet - två onda ting

Sunday

På själva födelsedagen så bestämde jag att det var hög tid att klippa av lite hår. Gick in på första bästa drop-in, fick sätta mig direkt och utså de kval det innebär när en frissa modell hårvårdare - icke att förväxla med en frisör av "min" M:s konstnärliga kaliber - ylar av fasa över de kluvna topparna och "fy vad ojämnt det är" och med passion och helt utan känsla kapar decimetervis. Kom mig aldrig för att fråga om hon visste hur många hundringar det har kostat att få det medfödda knullrufset att se så där ojämnt taggigt ut.
Det snöade like crazy i mellanstaden. Vilket inte gjorde industristadssöndagen mindre deppig. Det är alltid så obeskrivligt skönt att åka därifrån och ren och skär lycka att stiga av på Stockhoms centralstation. Och likafullt längtar jag härifrån. På torsdag bär det av. Det är väldigt långt till torsdag.