Easy does it...

...jorå:
Biljett till NY inhandlades på fredagen. Kunde inte motstå Ts lockrop från Southside så gick dit och firade detta biljettinköp samt sa "vi ses" till Jösse å bartenders. När jag kom hem hade jag amerikanummer på presentatören. Det var C. Ringde upp och vi snackade två timmar om hur kul och vad vi ska och så vidare. Söt som socker är han, Mr C. Han hämtar mig på JFK.
Halvt hysterisk kunde jag i lördags konstatera att den där veckan emellan kontraktskrivning och nyckelöverlämning var alldeles för kort och jag borde givetvis inte ha gått nånstans vare sig onsdag, torsdag eller fredag och inte suttit uppe på nätterna och kollat shit-TV eller surfat och jag borde ha skrivit fler listor, packat tidigare och mer noggrant. När jag hade smällt igen dörren med nyckelset nummer två på insidan insåg jag nämligen att jag hade glömt att tömma kylen samt gjort några felaktiga val vad packningen beträffar. I detta superspeedade tillstånd åkte jag och kamrat M ut till Ettans på middag. På söndagen bar vi möbler och hade att äventyr med Ms bil som kanade ner i en snödriva och fastnade. Bo-Evert räddade med traktorn. In till stan och skjuts till Abis. Ska bo hos Sporty tills jag åker. Bakis och förvirrad. Kunde inte sova. Måndagen försvann. Igår lunch med Rodny, snabbdejt med lillebror, inköp av present, ett par öl på Triste Polarn. Fryst snabbmat och en hel säsong Sex and the City. Allvarligt talat.
Jag måste samla ihop mig.

The pond

Ondagkväll: Vin med Gulle på Bullshit bar. Det är där "branchen" hänger. Rös av det obehaliga i att kladdigt konversera ett antal bruttor från ankdammen på temat " 'ahaaaa, va jobbar du nånstan då?"
Torsdagkväll: Sponsrad Budweiser och saftchock på gratisvodka för att fira att två starka varumärken har co-labbat ihop en telefon. Ännu mera branchfolk. Varför gick jag dit? Separationsångest kanske. Å så har man ju lärt sig vikten av att snyggt sköta sina kontakter..? I det här fallet PJ, som föga överraskande gjorde sitt bästa för at undvika för mycket kontakt. Obehaget - som är betydligt lindrigare när man snackar med killarna på den här sidan dammen - övergick med växande insikt om kvaliteten på mitt beslut att lämna mitt jobb, i lycka. Jag skålade för mitt eget mod och hade skitkul med kings of cool: The warehouse boys.

Basket case II

Efter att i panik och med tunnelseende spattat runt i lägenheten och letat skitlänge fick en tanke omsider fäste. Ett svagt minne av att jag noggrant hade packat nyckelfan nånstans. Glädjande nog återfanns den. Dessutom just i den kartong jag trodde. Långt in i förrådet i lådan märkt med "kök". Helt logiskt. En kort manöver bara. Lyfta ut kartonger, leta, ställa tillbaka kartonger. Gaaah! Förrådet utgör en lavinfara. Prylar från golv till tak. Hilfe. Måtte någon sno hela skiten när jag är borta.

Basket case

Trodde Nissan skulle stå tryggt i det där garaget hos S under min resa, men nu har han fått förfrågan och vill hyra ut den platsen. Det vill säga få betalt för platsen. Inte låna ut den. Han sa att Nissan kunde stå hemma på hans tomt istället. Vi får prata om det, kunde vi ses? Givet. Kan du ta med dig bilnycklarna? Självklart. Men jag hittar dem inte och befarar att jag har slängt dem. Har jag kastat bilnycklarna i soporna utan att märka det? Det är ju sjukt. Helvete.

These boots were made for walking

Börjar flytta in i ryggsäcken. Borde packa saker i kartonger och ställa i förråd, men det är väl som vilken dead line som helst: Hinner väl. Har en svårare nöt att knäcka. Hur kombinerar man kappsäcksboende med favorit-boots?
Svar: Man hackar i sig tvåochetthalvt kilo extra.
De har varit med överallt. Kan inte lämna dem nu?

Start me up

Igår kväll skrevs det kontrakt. Uthyrning av min bostad i 6 månader. Helt stört. Helt härligt. Firade i skymningen med en cig och en folköl. Ingen musik. Bara känslan av att nu är det på riktigt. 109 saker att bocka av, dubbelkolla och stryka från listan. Men ändå.

Notering:
- skaffa I-pod